Living on the edge
Jag har börjat arbeta på Blomsterlandet två dagar i veckan. Blomsterlandet = blommor, krukor, jord, sten, trädgårdsmöbler...men mest blommor = 100% okunnig tjej. Jag kan absolut i n g e n t i n g om blommor och dylikt, ser på sin höjd skillnaden mellan en ros och en tulpan. Och där tar det stopp. Det finns ingen information att hämta i hjärnan.
Kund - "Ursäkta, var kan jag hitta en njvnkjshkjusdhk?"
Jag (error in my brain) - "Ja du, det är jag lite osäker på. Ett ögonblick bara.."
Går och frågar en tant inne på lagret - "F, PÅSKLILJORNA finns på utegården, det vet du. Det var ju du som packade upp dem."
Jahaja, ursäkta mig för att jag inte kunde det franska/grekiska/latinska namnet för påsklilja. EXTREMT NÖDVÄNDIG INFORMATION SOM JAG FORTFARANDE INTE LÄRT MIG. Det heter påsklilja, punkt slut.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har nu arbetat i sammanlagt 5 dagar på Blomsterlandet, varav jag suttit i kassan 3 av dessa dagar. Alla vet ju att ny personal i kassan under högsäsongen är lika smidigt som att skjuta sig själv i foten. Det blir kö och det blir kaos, så är det bara.
Under ett av mina mest kritiska ögonblick i kassan (en kund vill returnera en vara, en annan vill göra ett kreditköp och en tredje är bara allmänt störig + 5 kunder kunder längre bak i kön som stirrar tomt ut i luften/tittar på klockan/stönar), ser jag några kostymklädda män trava fram och tillbaka mellan kassorna. Jag tänker instinktivt att jag-måste-le-så-stort-jag-kan-eftersom-en-av-gubbarna-kan-vara-chef-för-något-viktigt-företag-där-jag-vill-jobba-i-framtiden-och-han-får-inte-märka-hur-extremt-dåligt-det-går-i-kassan.
En av männen stannar kvar nedanför min kassa och står bara där och tittar på mig medan jag arbetar mig ur kaoset.
"Snälle lille gubben flytta på dig innan jag får psykbryt" tänker jag irriterat. Det är faktiskt fult att stirra.
Efter 10 minuter, när köerna är gone with the wind, kommer mannen fram och presenterar sig.
"Hej, det är jag som är **** *******" - VD:n för hela Blomsterlandet.
"Eheeejeh?!?!?!?!?....?!?!?!"
Var inte riktigt beredd på den.
/F
Kund - "Ursäkta, var kan jag hitta en njvnkjshkjusdhk?"
Jag (error in my brain) - "Ja du, det är jag lite osäker på. Ett ögonblick bara.."
Går och frågar en tant inne på lagret - "F, PÅSKLILJORNA finns på utegården, det vet du. Det var ju du som packade upp dem."
Jahaja, ursäkta mig för att jag inte kunde det franska/grekiska/latinska namnet för påsklilja. EXTREMT NÖDVÄNDIG INFORMATION SOM JAG FORTFARANDE INTE LÄRT MIG. Det heter påsklilja, punkt slut.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Jag har nu arbetat i sammanlagt 5 dagar på Blomsterlandet, varav jag suttit i kassan 3 av dessa dagar. Alla vet ju att ny personal i kassan under högsäsongen är lika smidigt som att skjuta sig själv i foten. Det blir kö och det blir kaos, så är det bara.
Under ett av mina mest kritiska ögonblick i kassan (en kund vill returnera en vara, en annan vill göra ett kreditköp och en tredje är bara allmänt störig + 5 kunder kunder längre bak i kön som stirrar tomt ut i luften/tittar på klockan/stönar), ser jag några kostymklädda män trava fram och tillbaka mellan kassorna. Jag tänker instinktivt att jag-måste-le-så-stort-jag-kan-eftersom-en-av-gubbarna-kan-vara-chef-för-något-viktigt-företag-där-jag-vill-jobba-i-framtiden-och-han-får-inte-märka-hur-extremt-dåligt-det-går-i-kassan.
En av männen stannar kvar nedanför min kassa och står bara där och tittar på mig medan jag arbetar mig ur kaoset.
"Snälle lille gubben flytta på dig innan jag får psykbryt" tänker jag irriterat. Det är faktiskt fult att stirra.
Efter 10 minuter, när köerna är gone with the wind, kommer mannen fram och presenterar sig.
"Hej, det är jag som är **** *******" - VD:n för hela Blomsterlandet.
"Eheeejeh?!?!?!?!?....?!?!?!"
Var inte riktigt beredd på den.
/F
Kommentarer
Trackback
