Will someone come and carry me home tonight

Det finns människor som kan förvandla en fullt normal kvinna till ett dregglande, stammande mähä endast genom att finnas till. Världen förändras helt utan förvarning när de plötsligt står i samma rum, andas samma luft. "Fuuuuuuck" tänker jag när det blir så för mig. Jag som hade så mycket att säga för bara någon minut sedan, plötsligt är allt som bortblåst. Kvar står jag med kattrumpsmun och tom blick och undrar om inte "Vilken är din favoritfärg?" är en bra inledningsreplik. Det. Är. Det. Inte.

Jag har kanske två människor som jag av en eller annan anledning satt på piedestal, som jag absolut inte kan prata vettigt med. Det går bara inte, och jag blir bara frustrerad av mina försök att verka normal. För det är jag ju inte, just i den stunden. Jag spiller kaffe, ramlar, skrattar groteskt och ställer dumma frågor, som om jag vore en potentiell Big Brother-deltagare inför nästa säsong. Smärta i mitt hjärta!

Sexiga män, roliga, snygga och smarta sådana, är alltså bortkastade på mig. Loppet är kört, och min häst sitter kvar och petar sig i...naveln. Kanske blir det så att jag slutar mitt liv med en guldfisk till enda sällskap. Fast, egentligen är det inte så farligt. Jag har ju hela livet på mig att öva bort min icke-existerande raggningsteknik. Det finns hopp.

Nu ska jag fortsätta småäta på min chokladhare. Magen says yes.

/F


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0