baravara - två hjärtan i ord

10:22 pm

X1: ...och fnissar fortfarande åt att israelbilden ligger där den ligger (anm. israelbilden togs sommaren 2009, samtalet utspelar sig våren 2012) tänk, vad har egentligen ändrats i våra liv sedan den bilden togs? några fler sexpartners, några krossade hjärtan, några dödsfall och en och annan livskris senare.

M: HAHA ja-a du ...och några körlektioner senare. och vi har sett att människor är dom samma oavsett vilken sida av ett stort eller litet hav man befinner sig. vi är samma som då, när bilden togs, eller? tål att tänkas på. 

X1: m-m. vi vet lite mer, kan lite mer. men annars känns ju det mesta...samma?


Vad har egentligen hänt på tre år? Hur banala är människor, är vi, på en skala? Vi ältar, trampar runt på samma ställe. Största delen av dagens tankar blir också morgondagens.


dagen efter (på tal om att människor på varsin sida havet skulle vara dom samma)

X2: "en sak ska du ha klart för dig, en sak ska du veta. amerikaner och svenskar inte de samma. den killen kommer aldrig förstå dig, hur många gånger du än förklarar för honom. det är precis som att ni är två olika djur; säg att han är en giraff och du är en hund. det går inte ihop." 

M: "hm ja, det kanske är så. han kommer aldrig förstå vad jag säger. och då får jag nog tänka; han är inte dum, han förstår bara inte... och försöka skaka det av mig. han är en giraff, jag är en hund."

X2: "jag bara säger det! var beredd på att bli let down. er relation är som gjord för missförstånd och kränkning."

M: "mm asså jag förväntar mig inget mer än det vi har, vill inte ha mer" hör jag mig själv säga och tänker i samma stund att... 

Visst är det spännande, men vad ska jag få ut av det egentligen? Är jag verkligen så hård som jag tror? Kanske blir jag bara mer trasig. Kanske finns det inte mer att hämta än förra gången jag försökte.