Om hon kunde tro, då kan väl jag?

Farmor trodde på Gud. Hon trodde att "det finns glädje bortom graven och en framtid full av sång".

När jag inte kan tro, kan jag ibland känna att hennes tro bär mig. Så klok som min farmor var, så erfaren av ett långt och innehållsrikt liv, kan väl inte hon ha haft fel?

Jag vill tro att hon finns kvar på något sätt, att vi får träffas igen.

You dance over me, while I am unaware. You sing all around, but I, never hear the sound.
Lord, I'm
amazed by you.. and your love for me.


/M


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0