Tack det räcker.
Det räcker. Det räcker. Det räcker. Det räcker. Det räcker. Vad gör jag för fel? Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Jag orkar inte. Vart vill jag vara påväg? Vart är jag nu? Räcker jag inte till som jag är nu? Vad gör jag för fel? Var jag dum nu? Skulle jag ha sagt det där, eller inte. Ska jag ångra mig nu eller? Ska jag vara stolt för att jag vågade nu eller? Ingen kan väl veta vad man borde gjort eller inte. Eller vad man borde göra. Det värsta som kan hända måste ju vara att man skulle bli passiv. Orkar bara inte känna att jag gör fel. Orkar inte känna att jag inte orkar ta tag i vad jag måste. Det är så mycket som ska fixas för att livet ska vara tillräckligt. Duktig duktig duktig. Snäll snäll snäll. Moralisk moralisk moralisk. Ung ung ung. Levande levande levande. Begåvad begåvad begåvad. Omtyckt omtyckt omtyckt. Någon som ställer upp. Osjälvisk osjälvisk osjälvisk. Det är en hårfin gräns att iinte trampa på sig själv i försöket att vara andra till lags. Vad förväntas av mig? Vad förväntar jag av mig? Vad hände med Gud i det hela? Orka orka orka orka. Tur att jag har mina nära i alla fall. Vad livet är komlicerat. Ett misslyckande, vad är det? Ett misslyckande, är det ett tecken på att man vågat? Vågat vad är frågan. Vågat vad. Självrespekt och egenvärde, vad är det? Hur känslokall är jag på en skala? Hur opåverkad är jag? Är jag mer sårbar än vad jag verkar tro om mig? Eller tvärtom? Mig mig mig. Induvidualism. Självförverkligande. Identitet. Lagom räcker inte, perfekt är målet. Eller? Vad är det för värld jag lever i. Vad är det för värld vi har skapat? Frihet... är det att få välja? Frihet... är det samma sak som trygghet, att få lagom många förslag? Frihet, är det att kunna leva ett annat liv än föräldrarna levt? Alla dessa val. Inget är tillräckligt. Handlar allt om vad andra tycker? Är det andra som indirekt stakar ut min livsväg?
Åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh åh.
"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till vad pris som helst", skrev Hjalmar Söderberg för hundra år sedan.
/M
