Allt kommer i kapp för eller senare
Jäklar. Det verkar inte gå att springa iväg längre. Det verkar inte gå att sopa under mattan.
Jag har varit arg så länge nu. Det tar mycket kraft, fast det är lättare att vara arg på någon man inte träffar. Jag hade inte träffat dig såhär intensivt på flera år nu. Hursomhelst började jag släppa lite på ilskan, för jag trodde att jag var över dig. Att du inte nådde mig längre. Men vad fel man kan ha!! Känslorna trängde sig upp igen. Ömhet, beundran, nyfikenhet, förhoppning. Tusan vad sårbar jag blev helt plötsligt. Du fick mig runt ditt lillfinger igen, jag undrar om du ser på mig när det händer. Om du njuter av det, makten och bekräftelsen du får av mig när jag ser på dig. Eller så märker du inte ens av skiftningen från mig, så obetydlig kanske jag är för dig. Ilska eller kärlek, spelar ingen roll.
Kan det vara så att jag var den som tog hårdast på allt som hände? Kan det vara så att du inte ens förstått vidden av hur allt påverkade mig? Någonstans hoppas jag inte det. Jag vill att du ska ha brytt dig du med, att du ska ha behövt bearbeta saker du med. Jag vill inte vara så obetydlig för dig att inget av det som hänt inte spelat någon roll. Jag vill ha satt spår.
Kanske kommer jag aldrig få svar. Men om jag tar mod till mig, och frågar dig, så kanske. Undrar om du skulle klara av att vara helt ärlig mot mig. Jag tycker att jag förtjänar det.
/M
Jag har varit arg så länge nu. Det tar mycket kraft, fast det är lättare att vara arg på någon man inte träffar. Jag hade inte träffat dig såhär intensivt på flera år nu. Hursomhelst började jag släppa lite på ilskan, för jag trodde att jag var över dig. Att du inte nådde mig längre. Men vad fel man kan ha!! Känslorna trängde sig upp igen. Ömhet, beundran, nyfikenhet, förhoppning. Tusan vad sårbar jag blev helt plötsligt. Du fick mig runt ditt lillfinger igen, jag undrar om du ser på mig när det händer. Om du njuter av det, makten och bekräftelsen du får av mig när jag ser på dig. Eller så märker du inte ens av skiftningen från mig, så obetydlig kanske jag är för dig. Ilska eller kärlek, spelar ingen roll.
Kan det vara så att jag var den som tog hårdast på allt som hände? Kan det vara så att du inte ens förstått vidden av hur allt påverkade mig? Någonstans hoppas jag inte det. Jag vill att du ska ha brytt dig du med, att du ska ha behövt bearbeta saker du med. Jag vill inte vara så obetydlig för dig att inget av det som hänt inte spelat någon roll. Jag vill ha satt spår.
Kanske kommer jag aldrig få svar. Men om jag tar mod till mig, och frågar dig, så kanske. Undrar om du skulle klara av att vara helt ärlig mot mig. Jag tycker att jag förtjänar det.
/M
Kommentarer
Trackback
