Må du leva i evig olycka

Igår var en fantastisk kväll på många sätt och vis, men det var också den vidrigaste kvällen på länge.

M kom hem till mig lite innan sju på kvällen med en sushipåse i ena handen. Lycka! Vi hade planerat att stanna hos mig en timma eller så innan vi skulle vidare hem till Jenny, men det blev som det brukar. Vi stod framför spegeln och provade smycken, smink, parfymer och krämer samtidigt som vi nördade framför datorn. Det tog några timmar.

Vi tog oss hem till Jenny till slut efter många om och men, som de virriga små hönorna vi är. Men vi blev inte kvar länge.

På och av spårvagn, gå, gå, gå, framme. KÖ! Killar som luktade surt av öl med fejkmärkesjackor och vaxglansigt hår smet före - vi blängde argt. Tjejer med gult hår, korta kjolar och gälla röster smet före och vi blängde ännu argare. När en kö-smitare blev nekad att komma in log vi våra hemska varggrin och gned händerna av förtjusning. 

Och det var fantastiskt att få dansa rumpan av sig, svettas, skratta och söla vin. 

Det var ljuvligt fram tills den där paddmannen började slicka på min hals och knåda mitt bröst. Ursäkta mig, sedan när blev det ett accepterat beteende? PADDMANNEN, JAG VILL MATA DIG MED BAJS OCH KISSA I DITT HÅR. JAG HOPPAS ATT DIN SNOPP ÄR LITEN OCH ATT DIN MAMMA ÄR ELAK. MÅ DU LEVA I EVIG OLYCKA. AMEN. Vi gick...

...Och gick. Vid sextiden ramlade vi ihop i min säng.

Jag satte väckarklockan på 09:55.

/F


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0