Am I growing bitter?

Och istället för att fucka upp och göra dumma val har M valt att bli passiv. Passiv och arg, på avstånd. Kommer man inte i närkontakt kan inget heller riskeras. Känner att jag sjunker in i gamla tankebanor; flygenomattinteageraalls. Det är säkrast så.

Jag har nyligen lärt mig att jag inte borde lita på människor för lätt eller vara så godtrogen. Hemsk insikt. Klart man kan gå runt och vara low en hel dag med sådana känslor som trycker över bröstet.

Knatar iväg till körövningen på kvällen i allafall. Kommer en kvart sent eftersom jag övningskört dit, men wtf.


-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vid fikat efter kören vänder sig hon mot mig och ser mig rakt in i ögonen och säger med eftertryck:

"Vad fin du är! Alla dessa fräknar som bara bubbubbubbubbubbubb överallt i ditt ansikte och hela du... jag du är så fin!!"

"Tack" mumlar jag försiktigt fram men är inombords helt varm i hela kroppen. Sedd, älskad. Precis vad jag behövde höra.

En ängel, vad är det? Måste inte vara en stor gestalt med vingar, utan jag tror att det kan vara en människa som förmedlar Gud.



/M

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0