Sjuk och svag. Ändå stark.
En solig dag i maj. Jag drar ut och joggar i slingan på kvällskvisten med Håkan Hellström i lurarna. Glatt inser jag att jag gillar vad jag hör, och det ger mig lust att jogga vidare.
Frisk, rödmosig och stark. En ung verklighet full av möjligheter och framtid.
Jag ligger och pustar ut efter joggningen på vardagsrums-mattan. In genom dörren kommer Du, vars kropp äts upp infrån av cancer. Du hjälper mig att utföra muskelbyggande övningar på rätt sätt. Ger mig massor av bra tips. Vi pratar.
Sen när du ska gå ser du inte trappstegen på verandan. Faller handlöst. Ögoninflammationen gör ögonen mosiga, medicinerna benen svaga.
Sjuk och svag. Ändå stark. För dig vet vi inte om framtiden på jorden finns mycket längre.
"Du kan väl be till Gud för maj", lägger när Du till i förbifarten när du tagit dig upp från marken och traskar iväg.
"Visst, det är klart!", säger jag. Ont i hjärtat. Vänder mig om och går in.
M
