Kyssar

Jag minns min första kyss.

Vi var ett gäng som övernattade i ett rum. Jag och min (heta) kompis låg och viskade tätt intill varandra medan andra somnade in. Lekte arga leken i natten. Var tvungna att känna på varandras läppar med fingrarna för att se till att utmanaren inte log i mörkret. Lite närmare, lite närmare. Processen tog timmar. Sen whooops, låg vi så tätt intill varandra att läpparna nuddades. Prövande, inkännande. Men det var ju bara för att vi var tvungna att kontrollera leendet. Vilken tuuur att vi inte gav utrymme för missförstånd i leken, huh?

Läppkontrollerandet utvecklades till en lek vi kallade Sugpropp. I den leken fick man inte bara nudda läpparna, man fick suga också. Suga in luft från utmanarens mun för att sen brutalt blåsa ut, skapa kaos och fniss. Leken kom också att handla om att kunna hålla det-som-liknade-en-puss-men-som-inte-var-det.. längst..ja-a, suga sig fast. I den leken fick man riktiga långtradare.

(Tidigare samma kväll hade jag varit på Biodejt med en kille, sedan förklarat min kärlek för en annan...och killen jag lekte med var vår gemensamma kompis. Jag var -i likhet med mina vänner- en liten. förvirrad. nyfiken. smådum. tonåring. Denna kväll var bara ett smakprov på vad framtida år hade för mig.)

Alltsedan dess har jag fått fantastiskt många kyssar; bra och dåliga.

Ibland har tiden stannat upp. Bara jag och han har existerat. (typiskt bra kyss)
Ibland har han haft svårt för att känna in mig. Då har jag kommit på mig själv med att tycka att det är ovärt; kopplat bort och istället funderat på vardagliga problem som tvätt och busstider under tiden. (typiskt dålig kyss)



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0